Lieder Live #10 Kverndokk, Plagge & Kleiberg

Welcome to Lieder Live! A concert series where showcasing the greats of the lieder genre - European art songs from the last 300 years.
We have now reached live stream no 8, with songs by Franz Schubert - the one and only "father" of the German art song.

On all Lieder Live concerts I'm joined by my colleague the fabulous pianist Ole Christian Haagenrud

#liederlive

Want to get direct notifications of new concerts? I'd love it if you would subscribe to my YouTube channel. 

Program

Sunday March 7 at 20:00 Oslo

Texts and Translations

Gisle Kverndokk: Vise

Elvar syng for steinar

og gul kløver
Slett meg ut

Einstonig som vinden

i skogane i Russland

Slett meg ut

Landskapet søv

under myrar av torv

Slett meg ut

Ta mitt slør og min song

Rivers sing for stones

and yellow clover
May we be one Monotone

like the wind in the forests in Russia

May we be one

The landscape slumbers

Beneath peat bogs
May we be one
Take my veil and my song

Gisle Kverndokk: Spør ikke om kjærlighet

Spør ikke om kjærlighet varer

Det vet du den ikke gjør,

hvem du enn er som spør,
og hvad du enn svarer.

Spør heller om kjærlighet kommer

med vårens svale,

som dømmer sin egen sommer
til høst og dvale.

Spør ikke forelskede sjele!
Etter en vår og sommer
skal høsten stryke det hele,

tung og hård og kald...
Spør ikke hvad kjærlighet lover.
En vinter lang kan hende den sover
i en sang.

Ask not if love perseveres
You already know it does not.
Whoever you might be that asks
And whatever it is you might answer.
Ask rather if love arrives
On the wings of spring’s swallow,

yet condemns its own summer
To fade in the autumn.
Ask not the lovetorn souls!
After a spring and a summer
Autumn crushes it all,

heavy and hard and cold...

Ask not what love promises
A song can hide love all winter long.

Wolfgang Plagge: Södergransanger

Jag kan ej fånga värmen ur din röst,

de ljuva orden fasta i mitt öra,

jag har ett tomt ställe i mitt bröst - 

vad kan jag göra?

Se jag är blek og lögnen gör mig trött,

det gör mig ont att tala, se och höra,

i blomsterlunden doftar sommaren sött,

jag är ett träd, som stormen vil förgöra...

Det var en fågel som sjöng sin kärleks sång

från granens gren.

Ett hjärta som bar sin mognande dröm

i solens sken.

Det är en skog, som storögd ser

en sommar fly.

en själ som gått vilse från livets väg

och söker en ny.

Din längtan är ett hav över vilket du kan styra,

din längtan är en mark över vilken du kan gå,

varför skall du då fastsmidd och hjälplös stå

och stirra ut i det blå?

Det kommer en morgon som har en rödare rand än alla de andra,

det kommer en vind som räcker dig sin hand:
ut och vandra!

Vi måste alla bort från våra gamla hem,

vi måste alla ut och följa en stjärna,

vi måste alla dit där nya solar blända,

vi måste dit där lyckans hjul sig vända

för att aldrig mera återvända...

Vägen är lång och vid - 

intet hus, intet träd,

ett snøhvitt moln för vindens famntag flyr,

ett ensamt moln genom rymden styr.

Vill du sänka dig ned som en osmolten driva

på en ljusgrön äng?

Fastnar din ljusa fäll

in en trasslig skog?

Eller drar du dit längre bort, högre upp

där silverbergen vid himlaranden

​vänta på dig?

I cannot capture the warmth of your voice,

the beautiful words are stuck in my ear,

there is an empty space in my breast - 

what shall I do?

Look - I am pale and the lie makes me tired,

it hurts me to speak, see and listen.

in the flowery grove the summer smells sweet

I am a tree which the storm will destroy...

There was a bird singing its song of love

from the branch of the spruce.

A heart which bore its maturing dream

in the light of the sun.

There is a forest, whose big eyes watch

a summer fly away,

a soul lost on its path of life

searching for a new.

Your longing is an ocean over which you can sail,

your longing is a field over which you can walk,

so why should you then stand welded and helpless staring into the blue?

There will come a morning with a horizon redder than all the others,

there will come a wind which reaches out its hand:

come let us go!

We must all leave our old homes,

we must all go out and follow a star,

we must all travel to where new suns blind,

we must go where the wheel of fortune turns

never to turn back again....

The road is long and wide - 

no house, no tree,

a snow-white cloud flees from the embrace of the wind

a lonely cloud navigates through space.

Will you lower yourself like an unthawed snowdrift

on a bright green meadow?

Is your bright fur stuck

in a pitiful wood?

Or will you go further away, higher up

where silver mountains on the horizon

are waiting for you?

Ståle Kleiberg: Trur du på lyng?

Eg bar ei sorg gjennom vintergatene

Ein uutslettelig flamme

som brann for henne 

som bar meg

Så leverte eg fra meg bokstavane

og sette meg inn i eit stort fly

og langt om lenge

kom eg fram til kvinnene si øy

Eg senka meg stilt inn i det salte

varme vatnet

Halve verda var 

ei tåre

Eg sat i eit rom som var fylt av liding

og så av lys

Eg gjekk på ein veg som vart til ei bru

og så til eit liv

Eg visste ikke kvar eg skulle

Likevel kom eg hit

Jo meir kjærleik eg opnar for

Jo meir liding

Jo meir

lys

Trøytt av mange slags skuffa stemmer

søkte eg trøyst på den stille sletta

Å trekkja pusten og ta imot eit heilt univers

krev nesten meir enn ein

er istand til

Men brått ser ein rødstrupe på deg

og så kikkar eit ekorn fram

bak ein furustamme

Eit rådyr kjem ut av krattet for å drikka

seg utøyrst i elva

og blikket ditt flyg inn i dette

og du vert til

verda 

og hendingane og

alt som pustar i deg

livnar til i tillit

til noko ein aldri heilt

har ord for

I was carrying a sorrow through winter streets

An indelible flame

that burnt for her

who bore me

Then I delivered my words

and entered a large aeroplane

and at long last

I arrived at the island of women

I let myself sink quietly into salt

warm water

Half of the world was

a tear

I was sitting in a room filled with suffering

and then with light

I walked on a road the became a bridge

and then a life

I didn't know where I was headed

Still I came here

The more love I'm open for

The more suffering

The more

light

Tired of so many kinds of disappointed voices

I sought consolation out in the open field

To draw one's breath and accept a whole universe

is almost more than one

can take

But suddenly a robin looks at you

and then a squirrel is peeping out

behind a pine trunk

A roe deer emerges from the brushwood

to quench its thirst in the river

and your gaze flies into this

and you become

the world

and the incidents and

all that breathes in you

come confidently alive

as something you never quite

know how to put into words