Lieder Live #10 Kverndokk, Plagge & Kleiberg
Welcome to Lieder Live! A concert series where showcasing the greats of the lieder genre - European art songs from the last 300 years.
We have now reached live stream no 8, with songs by Franz Schubert - the one and only "father" of the German art song.
On all Lieder Live concerts I'm joined by my colleague the fabulous pianist Ole Christian Haagenrud.
#liederlive
Want to get direct notifications of new concerts? I'd love it if you would subscribe to my YouTube channel.
Program
Sunday March 7 at 20:00 Oslo
Texts and Translations
Gisle Kverndokk: Vise
Elvar syng for steinar
og gul kløver
Slett meg ut
Einstonig som vinden
i skogane i Russland
Slett meg ut
Landskapet søv
under myrar av torv
Slett meg ut
Ta mitt slør og min song
Rivers sing for stones
and yellow clover
May we be one Monotone
like the wind in the forests in Russia
May we be one
The landscape slumbers
Beneath peat bogs
May we be one
Take my veil and my song
Gisle Kverndokk: Spør ikke om kjærlighet
Spør ikke om kjærlighet varer
Det vet du den ikke gjør,
hvem du enn er som spør,
og hvad du enn svarer.
Spør heller om kjærlighet kommer
med vårens svale,
som dømmer sin egen sommer
til høst og dvale.
Spør ikke forelskede sjele!
Etter en vår og sommer
skal høsten stryke det hele,
tung og hård og kald...
Spør ikke hvad kjærlighet lover.
En vinter lang kan hende den sover
i en sang.
Ask not if love perseveres
You already know it does not.
Whoever you might be that asks
And whatever it is you might answer.
Ask rather if love arrives
On the wings of spring’s swallow,
yet condemns its own summer
To fade in the autumn.
Ask not the lovetorn souls!
After a spring and a summer
Autumn crushes it all,
heavy and hard and cold...
Ask not what love promises
A song can hide love all winter long.
Wolfgang Plagge: Södergransanger
Jag kan ej fånga värmen ur din röst,
de ljuva orden fasta i mitt öra,
jag har ett tomt ställe i mitt bröst -
vad kan jag göra?
Se jag är blek og lögnen gör mig trött,
det gör mig ont att tala, se och höra,
i blomsterlunden doftar sommaren sött,
jag är ett träd, som stormen vil förgöra...
Det var en fågel som sjöng sin kärleks sång
från granens gren.
Ett hjärta som bar sin mognande dröm
i solens sken.
Det är en skog, som storögd ser
en sommar fly.
en själ som gått vilse från livets väg
och söker en ny.
I cannot capture the warmth of your voice,
the beautiful words are stuck in my ear,
there is an empty space in my breast -
what shall I do?
Look - I am pale and the lie makes me tired,
it hurts me to speak, see and listen.
in the flowery grove the summer smells sweet
I am a tree which the storm will destroy...
There was a bird singing its song of love
from the branch of the spruce.
A heart which bore its maturing dream
in the light of the sun.
There is a forest, whose big eyes watch
a summer fly away,
a soul lost on its path of life
searching for a new.
Din längtan är ett hav över vilket du kan styra,
din längtan är en mark över vilken du kan gå,
varför skall du då fastsmidd och hjälplös stå
och stirra ut i det blå?
Det kommer en morgon som har en rödare rand än alla de andra,
det kommer en vind som räcker dig sin hand:
ut och vandra!
Vi måste alla bort från våra gamla hem,
vi måste alla ut och följa en stjärna,
vi måste alla dit där nya solar blända,
vi måste dit där lyckans hjul sig vända
för att aldrig mera återvända...
Your longing is an ocean over which you can sail,
your longing is a field over which you can walk,
so why should you then stand welded and helpless staring into the blue?
There will come a morning with a horizon redder than all the others,
there will come a wind which reaches out its hand:
come let us go!
We must all leave our old homes,
we must all go out and follow a star,
we must all travel to where new suns blind,
we must go where the wheel of fortune turns
never to turn back again....
Vägen är lång och vid -
intet hus, intet träd,
ett snøhvitt moln för vindens famntag flyr,
ett ensamt moln genom rymden styr.
Vill du sänka dig ned som en osmolten driva
på en ljusgrön äng?
Fastnar din ljusa fäll
in en trasslig skog?
Eller drar du dit längre bort, högre upp
där silverbergen vid himlaranden
vänta på dig?
The road is long and wide -
no house, no tree,
a snow-white cloud flees from the embrace of the wind
a lonely cloud navigates through space.
Will you lower yourself like an unthawed snowdrift
on a bright green meadow?
Is your bright fur stuck
in a pitiful wood?
Or will you go further away, higher up
where silver mountains on the horizon
are waiting for you?
Ståle Kleiberg: Trur du på lyng?
Eg bar ei sorg gjennom vintergatene
Ein uutslettelig flamme
som brann for henne
som bar meg
Så leverte eg fra meg bokstavane
og sette meg inn i eit stort fly
og langt om lenge
kom eg fram til kvinnene si øy
Eg senka meg stilt inn i det salte
varme vatnet
Halve verda var
ei tåre
Eg sat i eit rom som var fylt av liding
og så av lys
Eg gjekk på ein veg som vart til ei bru
og så til eit liv
Eg visste ikke kvar eg skulle
Likevel kom eg hit
Jo meir kjærleik eg opnar for
Jo meir liding
Jo meir
lys
Trøytt av mange slags skuffa stemmer
søkte eg trøyst på den stille sletta
Å trekkja pusten og ta imot eit heilt univers
krev nesten meir enn ein
er istand til
Men brått ser ein rødstrupe på deg
og så kikkar eit ekorn fram
bak ein furustamme
Eit rådyr kjem ut av krattet for å drikka
seg utøyrst i elva
og blikket ditt flyg inn i dette
og du vert til
verda
og hendingane og
alt som pustar i deg
livnar til i tillit
til noko ein aldri heilt
har ord for
I was carrying a sorrow through winter streets
An indelible flame
that burnt for her
who bore me
Then I delivered my words
and entered a large aeroplane
and at long last
I arrived at the island of women
I let myself sink quietly into salt
warm water
Half of the world was
a tear
I was sitting in a room filled with suffering
and then with light
I walked on a road the became a bridge
and then a life
I didn't know where I was headed
Still I came here
The more love I'm open for
The more suffering
The more
light
Tired of so many kinds of disappointed voices
I sought consolation out in the open field
To draw one's breath and accept a whole universe
is almost more than one
can take
But suddenly a robin looks at you
and then a squirrel is peeping out
behind a pine trunk
A roe deer emerges from the brushwood
to quench its thirst in the river
and your gaze flies into this
and you become
the world
and the incidents and
all that breathes in you
come confidently alive
as something you never quite
know how to put into words